Nynäshamn är i grunden en konstruktion, inte en gradvis tillväxt. Professor Hjalmar Sjögren är den som brukar kallas stadens grundare, och det är ingen överdrift: han drev igenom planerna på järnväg, villasamhälle och industri på den plats som fram till dess bara var en gynnsam hamnvik i Ösmo socken på Södertörn.
1898–1901: hamnen och banan
Bygget av hamnen och järnvägen inleddes 1898. År 1901 invigdes Nynäsbanan från Älvsjö, och plötsligt fanns det ett sätt att ta sig hit på under en timme. Befolkningen gick från omkring hundra invånare till över 1 700 redan 1911 — en tillväxttakt som få svenska orter någonsin haft.
Köping, sedan stad
1911 bröt sig Nynäshamn loss från Ösmo socken och bildade egen köping. Stadsrättigheterna dröjde till 1946, trots att orten då redan varit ett etablerat industri- och hamnsamhälle i decennier. Mellan de årtalen hann Telegrafverkets verkstäder flytta hit från Stockholm 1913, och 1928 startade Axel Ax:son Johnson och Charles Almqvist bygget av det som blev Nynäshamns raffinaderi.
Ösmo, som Nynäshamn en gång knoppades av ifrån, är i dag kommunens näst största tätort och har sin egen historia värd att läsa separat.
Det mesta av det som formade orten mellan 1898 och 1946 går fortfarande att se: banvallen, de äldsta villakvarteren, och rester av verkstadsindustrin norr om centrum — där Nynas raffinaderi fortfarande ligger kvar.
Källor: Stockholms Hamnar, historik, Ortshistoria.se. Läs också om Ösmo, socknen Nynäshamn en gång lämnade, och om hamnens nyaste del, Stockholm Norvik Hamn.